Det löser sig...

för att börja skriva om det som var bloggens egentliga mening från början inan separation, ensamhet och annat som plötsligt kan hända i livet.
Jag startade bloggen för att jag ville berätta om mitt liv som mamma till barn med funktionshinder, både medfödda och förvärvade.
Min T är en smart liten grabb på nu 11 år, han är särbegåvad dvs han har vissa områden där han har klart högre begåvning än sina jämnåriga. Detta borde vara något bra men då han även har bristande impulskontroll och beteenderubbningar så blir det tufft för honom i väldigt många situationer.
K Är en " normalstörd" ;) liten herre som försöker finna i sin plats i en vanlig familj där det fins en hel del ovanliga attribut.
A, 8 år och har Aspergers Syndrom, en variant på autism vilket gör att han inte ser omvärden på samma sätt som vi gör. Han har svårt för dom sociala regler som finns och vill ha struktur och klara regler.
V är 6 år gammal och en riktig liten spellevink :) För 4 år sedan var han med om en drunkningsolycka och var kliniskt död i 45 minuter innan ett hjärtflimmer gav nytt hopp. Efter månader av kamp för att överleva så är han idag en lycklig prick men med hjärnskador som kan liknas vid en grav cp-skada, han har dessutom fått en hel del följdproblem pga av sina skador.

Det är svårt att skriva om sitt liv som mamma i en sån här familj för det som är normalt här, är ovanligt hos andra. Det är först när man umgås med andra barn som jag ser skillnaden, det är först när jag jag är hemma hos andra som jag ser alla hjälpmedel, ortoser och matförpackningar hemma hos oss.
Att påstå att jag aldrig skulle vilja ha det annorlunda är en lögn, självklart skulle jag vilja att mina barn hade det så lätt som möjligt i livet och det har dom inte nu. Däremot har jag och även barnen fått en erfarenhet, förståelse och en insikt i en värld jag inte trodde fanns, det som nu är vår värld
Kram M