Det löser sig...

kaos-en helt vanlig vecka innanför väggarna. Fast det där var inte rikigt sant för dom senaste dagana har varit så fullspäckade att minsta lilla miss i schmat hade gjort mig tokig!

Det har varit möte med stugknuten som är vårt kooperativ om möjligheten att starta en föräldragrupp där föräldrar till barn med funktionshinder ska kunna prata ur sig, få råd och stöd på ett plan där det handlar om erfarenhet inte inlärt vad olika handikapp innebär.  Jag har förstått att man som förälder  till dessa barn SKA tycka att tillvaron är jobbig orättvis och utmattande. Man SKA vilja ha sitt barn på kortis, Man SKA behöva massor av egentid, Man SKA vara bitter på livet.  Jag tycker inte på något vis att det är fel att tycka att livet är grymt, att ha att man inte orkar, att man har sitt barn på kortis eller att man gråter sig igenom tillvaron när det visar sig att livet inte blev som man tänkt sig MEN OM man inte tycker att livet är särskillt jobbigt, OM man känner att man orkar ha sitt barn hemma och om man faktiskt njuter av tillvaron som trots allt blev ganska bra ändå ja då blir man ifrågasatt och det ska övertygas om att man nog inte orkar med allt trots allt.
Jag är ingen överdrivet stark människa, inte mer positiv än någon annan men jag har nog en förmåga att anpassa mig som jag själv inte visste att jag hade innan livet blev som det blev. Jag har närmare till skratt än till gråt och jag anser att alla människor har samma rätt till ett bra liv om dom egenskaperna räcker för att jag ska känna mig trygg i att vara ensamstående med mina 4 troll varför ska det då ifrågasättas och hur många som tycker det är jobbigt skulle kunna känna sig lättare i sinnet om dom hade nån i samma situation att bolla ideer och tankar med?

Utöver stugknuten så har det varit vårdcentralen, bakning av tårta, smörgåstårta ( Tack mamma! ) ischoklad och kolakaor, luciafirande, möte med kommunen, massor av trevligt folk på besök, jobb, telefonsamtal, middagar, vänners problem  och egna problem, nästa vecka ska jag bara slappa! Eller hur, veckan innan jul....

Är dock lite nervig inför onsdagen, jag och Viggo ska till Stockholm och få besked om hans rygg. Fick veta av läkaren här i Falun att ortopedens Mantra är attt scolios gör inte ont! Nej det är säkert jätteskönt att ha en ryggrad som vridit sig ett kvartsvarv och har en krökning på 64 (!) grader, det tror jag, någon som vill prova??
Jag har dock blivit öv ertygad om en sak i samband med allt operationsprat ch det är att änglar finns! Änglarna i vårt liv är Dette och Ellen som har erbjudit sig att ta hand om dom tre andra trollen om eller när det blir op. Puss på er!

Nej nu ska lägenheten  få sig en omgång, julgodis ska nog bakas och Tinus ska väckas, han hade en helvetesnatt i natt då han var nojig hela natten och inte blev det bättre av att det var en misshandel utanför som gjorde att det kom poliser med blåljus och sirener. Tror ungen somnade vid halv 5 imorse. Åh jisses vad alla snörvlar här hemma....

Kram M