Det löser sig...

har infunit sig på vår gata i stan, eller rättare sagt i mitt sovrum. Fy fasiken vad jag hatar denna jäkla sjuka! Jag har den lilla egenheten att jag svimmar när jag spyr vilket gör det ganska otäckt att vara själv med barnen när man är dålig men det är inte särskillt många som är intresserade av att komma och hälsa på just nu och eftersom jag vet om den lilla specialeffekten så går det ganska bra ändå. Däremot går det absolut inte bra med magkramperna, fy f-n vad ont det gör!
Vi skulle ha varit till hab på CpUP mätning idag, det fanns inte en sportsmössa så Viggos stackars underbara assistent fick kasta in sina ungar på dagis till halv 7 och komma hit och göra iordning lillprnsen och dra upp dit själv. Adde fick vara hemma från skolan, han kan inte gå dit själv då han är skapligt disträ och inte har något trafikvett what so ever. Tinus och Kasper fick klara hela morgonen själva vilket dom gjorde med bravur! fantastiskt vad dom kan om dom bara vill...
Tanken var också att kvällen skulle tillbringas med julpyssel och fika på stugknuten som är vårt assistanskooperativ men det får bli tv istället :( Usch vad jag tycker synd om mig just nu *gnäll*

Igår var det kaos här, jag var nedstämd större delen av kvällen, Tinus hade viktnoja, kasper var ett riktigt lite förpubertalt monster,Adde skrek och Viggo storgrät! för dom som inte känner oss kan jag berätta att gladare unge än viggo finns inte. viggo gråter inte. Viggo bröt ihop fullständigt 2 (!!! ) gånger igår. Vet inte varför men efter att han fått suttit i famnen i 20 minuter så var han nöjd igen och somnade efter en kvart. det är otäckt när man inte har en aning om vad som är fel och man märker på lillskrutten är ruggigt fel.
Nej fy nu är det synd om mig igen :(
Kram M